Flodkryssning på Rhen

Rhenfloden erbjuder en sagolik upplevelse som sträcker sig genom sex länder, men den mest förtrollande delen väntar i Tyskland. Floden Rhen slingrar sig fram genom en dramatisk ravin där branta, vinbeklädda sluttningar möter sagolika borgar och korsvirkesbyar. Det är ett landskap som i århundraden har inspirerat poeter, konstnärer och musiker.

Floden delas upp i flera geografiska delar, däribland Alp-Rhen, övre Rhen, mellersta Rhen och nedre Rhen. Den populäraste sträckan anses vara ”romantiska Rhen” som går i mellersta Rhendalen mellan Bingen och Bonn.

Floden passerar genom flera av Europas mest kända vinregioner och erbjuder allt från små, familjeägda vingårdar, som gått i arv i generationer, till större, mer etablerade producenter.

Vinodlingen i Rhendalen, särskilt i området Rheingau och längs den mellersta Rhen, är en av de mest anrika och respekterade i världen. Här har man odlat vin sedan romartiden, och det är framför allt druvan Riesling som dominerar landskapet. Tack vare de branta skifferbackarna som sluttar ner mot floden, får druvorna maximalt med solljus, samtidigt som vattenytan reflekterar värmen och skapar ett stabilt mikroklimat som skyddar mot frost.

Man kan nästan säga att floden är som en portal till en värld av riddarborgar och romantiska legender. Den slingrar sig mellan terrasserade vingårdar och branta klippor, krönta av inte mindre än 40 medeltida borgar och slott.

En av flodens absoluta höjdpunkter är den mytomspunna Loreleiklippan, en 132 meter hög skifferklippa som reser sig dramatiskt där floden är som smalast och mest förrädisk. Det är här som historien övergår i en legend. Berättelsen om den vackra nymfen med det gyllene håret, vars klara stämma fick sjömännen att glömma tid och rum, lever än idag kvar i varje krusning på vattnet.

De flesta stora floder i Europa rinner söderut mot Medelhavet, men Rhen är en av de få som trotsar den mentala kompassen och rinner norrurt, från de schweiziska Alperna hela vägen upp till Nordsjön. Det gör att man på en kryssning norrut faktiskt åker "nedströms".

De flesta av Europas kända floder som rinner söderut (som Rhône mot Medelhavet eller Donau mot Svarta havet) följer den visuella logiken att de rinner "nedåt" på papperet. Rhen går rakt emot den instinkten. Eftersom Rhen startar i de schweiziska Alperna (i söder) och rinner mot Nederländerna (i norr), rör den sig alltså uppåt på kartan.

Den mest färgstarka och unika festivalen längs floden Rhen är utan tvekan den Rhenländska Karnevalen, även kallad "Den femte årstiden". Den firas mest intensivt i städer som Köln, Düsseldorf och Mainz. Firandet ser olika ut beroende på geografi, där Rhenlandet är känt för sitt färgstarka och glada karnevalsfirande medan de sydvästra delarna av Tyskland vårdar de mer ålderdomliga Fastnacht-traditionerna med trämasker och skrämmande gestalter som ska jaga bort vinterns andar.

Säsongen börjar officiellt den 11 november klockan 11:11. Siffran 11 anses vara "dårarnas tal" (eftersom det ligger utanför de tio budorden men före de tolv apostlarna). Firandet ligger sedan vilande under advent och jul, för att dra igång på allvar i januari och kulminera veckan innan fastan.

I Köln beställer man inte in en öl, man beställer en Kölsch. Denna är en djupt rotad del av Kölns identitet och en av de få dryckerna i världen som har en skyddad geografisk beteckning. Enligt Kölsch-konventionen från 1985 får endast bryggerier i och precis runt Köln kalla sitt öl för Kölsch. Det är ett ljust, överjäst öl som serveras kallt och är känt för att vara mycket lättdrucket med en ren och krispig karaktär som påminner om lager, trots att det bryggs som en ale.

Själva serveringskulturen i Kölns brygghus är unik och följer strikta regler. Ölet serveras i ett glas kallat Stange och som rymmer exakt 20 cl. Anledningen är att ölet ska drickas snabbt medan det fortfarande är kallt och kolsyrat. Det är inte du som gäst som beställer nästa öl, utan det är kyparen, som ställer fram en ny öl när glaset är tomt.

Sträckan mellan städerna Bingen och Koblenz kallas ofta för "Romantiska Rhen". Ingen annanstans i världen finns så många medeltida borgar och slott på en så kort sträcka (ca 40 stycken på 6,5 mil).

Anledningen till att det byggdes så många borgar just här var främst ekonomisk och strategisk. Under medeltiden fungerade byggnaderna som tullstationer där lokala furstar kontrollerade sjöfarten och krävde in avgifter från passerande fartyg. För att ha full uppsikt över floden placerades borgarna på branta klippor och höjder, vilket idag skapar den karaktäristiska siluett som kännetecknar landskapet. Många av dem är idag hotell eller restauranger där man kan övernatta.

I Rhendalen växer druvorna ofta i skifferjord. Denna mörka sten absorberar solens värme under dagen och strålar ut den till rankorna under natten. Det ger vinerna en specifik mineralitet – en känsla av rökighet eller "blöt sten" som är mycket typisk för regionen.

Beroende på hur mogna druvorna är kan doften och smaken variera.
Svala klimat: Grönt äpple, citrus, lime och vita blommor.
Varmare klimat/mognare druvor: Persika, aprikos och honung.
Lagrad Riesling: En av druvans mest kända (och debatterade) egenskaper är doften av petroleum eller gummi. Det låter kanske inte lockande, men i en mogen Riesling anses det vara en lyxig och eftertraktad komplexitet.

En ikonisk husmansrätt från Rheinland. Namnet kommer från äpplena (från himlen/träden) och potatisen (från jorden).
Ingredienser: 500 g potatis, 500 g syrliga äpplen, 1 msk smör, 2 stora lökar, salt och peppar. (Traditionellt serveras detta med stekt blodkorv eller stekt fläsk).

Gör så här:
Koka potatisen mjuk och gör ett grovt mos med smör och salt.
Skala, kärna ur och koka äpplena till ett mos (eller använd färdigt osötat äppelmos). Blanda potatismoset och äppelmoset. Stek löken i skivor tills den är mjuk och ordentligt brynt. Toppa moset med den stekta löken.